Återfall och hö..

Som jag skrev för ett tag sedan så slutade Inez med napp.

Hon har fått ett återfall, eller, rättare sagt hennes krokodiltårar har besegrat min och Uffes envishet! Blir nästan lite sur på mej själv faktiskt.

MEN, hon har vart sjuk, å vi har vart sjuka. Så det är ju ganska ok ändå.

Hon får den bara när hon ska sova, och när hon vaknar så kastar hon den till mej och säjjer "botta".

Tidigare idag fick vi ett lass med hö av vår kära granne Stefan.

Så nu e det tungt på loftet igen.

Efter han lämnat traktorn (Elias åkte självklart med) kom han, Lina, Simon och Anton på fika.

Tänk vilken tur vi har som råkar bo på världens bästa gata, med världens bästa grannar!

Fullt lass med höööj. Synd att man inte har nåt luktsinne just nu, för det luktar så gått!

Jag å barnen tar emot, medan Stefan kastar upp.

Kolla in min snygga blandning på dagens, haha...! ;) Odd Molly goes stable blandat med Fristads, haha...

Imorn e det dagispremiär. Det va ett tag sen sist. Nu hoppas vi att vi inte får hem någon kräksjuka! Jag lyckades åxå få bihåleinflamation, trots att jag käkade kåvepenin. Helt ortoligt vilka sega basilusker det vart iår.

Nu ska jag ta in mina älsklingar där ute (hästarna) och natta dem, sen natta mej själv.

Natti natt!

Pulkabus med trombocyter.

Elias fick ju dropp igår. Dagen efter brukar han må ganska så dåligt. Sist "dagen efter" var på självaste julafton. Och jag vet att Elias mådde sämre än han ville erkänna. Han ville så gärna vara hemma. Jag vet också att han slutar borsta tänderna när det börjat blöda i munnen, för att det då betyder att han måste få dropp, och han vill inte. På kvällen i förrgår blödde han i 2 timmar efter en helt vanligt tandborstning (av mej).

Det vi vet, är att Elias svarar på sin behandling, även om det snabbt sjunker igen. Mellan 1-2 veckor tar det innan kroppen gjort sej av med alla trombocyter igen.

Idag, en dag efter drippelidropp, så vet jag att han har iaf 100, så vi vågade oss ut i pulkabacken, trots att vi är sjuka hela bunten.

Tog med oss bullar, kakor och varm choklad.

Vi bestämde oss för att lämna alla sjukdomar hemma på hatthyllan, laddade med alvedon, och åkte. Vi hade det superkul, å barnen tjöt i backen. Inez mest sagda ord var "e gå till" (=en gång till).

När vi kom hem hade huvudvärken på Elias börjat komma tillbaka, och mina öron gjorde ont igen. Men det va klart värt det! Kolla in dom glada ansiktena på bilderna! =) Mamma hjärtat blir glad av lyckliga ögon!

Elias hade nog roligast av oss alla. Han har längtat efter att få åka. Men med trombocytvärden på lägre än 5 har det inte ens vart på tanken.

Adam hade åxå kul. Han slirade omkring med sin snowracer som Inez ville ha. Tror jag får köpa två nya till killarna, så kan Inez få den vi har. (Elias har gått sönder). Hon vart galen när hon inte fick åka den med ratt.

Inez var envis som en liten åsna, å skulle upp själv. Det gick si så där. ;)

Lite syskonkärlek i backen. Jag missade såklart pussen, men det va en puss han fick.

Elias gör en ängel, fast på mage.

Inez vill åka dubbelpulka med Elias. Jag åkte åxå. Det är ju superkul! En sån här lång sak måste alla ha.

Upp å ner, fram å tillbax, hit å dit.

Stackars lilla Lillo!

Idag var det lasarettet som stog på schemat. Igen.

Efter alla stick som Elias har fått, har han blivit mer och mer stickrädd.

Första gången va han hur cool som helst. Vem skulle inte bli less, när man blir stucken minst en gång i veckan.

Imorse hade jag förberett med emlaplåster (bedövningssalva).

Men när vi var framme så ville han verkligen inte. Vi va 4 vuxna som försökte på alla sätt och vis.

Mutor, pressenter, belöningar, han fick välja, sen fick han vänta... Till slut hade det gått tre timmar, så man beslutade att ge honom lugnande.

Det gick sisådär, men nålen, eller plaströr, som det ju egentligen är hamnade på det ställe han hade fått välja på morgonen, när jag satte plåstret.

Stackars liten! Såååå ont i mammahjärtat att se sitt barn så rädd och ledsen.

Sen fick han dropp, och somnade.

All spänning måste ha släppt, samt att det lugnande gjorde sitt. Sköterskorna hade blivit varnade av Lena, redan igår att jag åxå var sjuk, så dom hade tagit in en säng åt mej med (en riktig, ingen tältsäng, som dom brukar ha till föräldrar). Så himla sött!

Så vi sov ikapp han å jag. Sen spelade vi lite....

Efteråt fick vi åka hem igen, nu hoppas vi att vi inte behöver åka in imorgon igen, utan kan vänta tills på fredag.

Mina öron btw, mår mycket bättre! Tack gode gud för Penicillin! Det tjuter som bara den i huvudet, och trycket är kvar, men jag har iaf inte mega ont, som jag hade igår.

Uffe ligger numera åxå däckad. Han har fått sin första bihåleinfl. Inte skönt vet jag. Jag får det varje gång jag är förkyld, men iom att jag vet om det så förebygger jag det innan, det är på g.

Imorn ska jag åka å köpa c-vitaminer. Jag hoppas nu bara att Elias slipper huvudvärken from hell och kräkningen.

Vill passa på att tacka alla som ringer och sms:ar och skriver på FB. Det värmer att på alla hjärtan och kramar! Nu blir det sängläge för mamman. Natti natt!

Öroninflammation och dåliga värden.

Idag pallade jag mej till vårdcentralen med Inez och Adam.

Barnen va "ok" enligt doktorn och slapp medicinering.

Själv har jag åkt på en tvåsidig öroninflammation (+ förkylningen jag hade sen innan).

Så nu äter jag kåvepening och har fått massa små tips av Elias sköterska på telefon. Hon e allt söt hon "våran" Lena på barnmottagningen på lasarettet!

Jag hör nästan ingenting å har superont!

När det gäller Elias så har han fortfarande låga värden.

Han hade 5 förra veckan, men nu har han under 5. Man ville fortfarande inte behandla, eftersom om man gör det för ofta så försvinner plättarna ännu snabbare.

Dock blöder han i tandköttet efter att han borstat tänderna. Igår blödde han i två timmar.

Därför bestämde man idag att han ska behandlas imorgon.

Så han blir inlagd imorn och får behandling.

Kan ju nämna att jag är glad att jag inte är prövningsanställd någonstans! Hade aldrig fått ett jobb, me tanke på hur vi haft det dom senaste månaderna.

Nu hoppas jag snart att det vänder. Det känns så, och jag tror det! Nu jävlar ska vi bli friska!

Saknar mina inlägg som inte handlar om sjukdomar, eller tråkigheter!

Sjukstuga, igen.

Både jag, Inez å Uffe är febriga, hostar å har ont i halsen.

För mej är det en rekord i att vara sjuk. Har nog aldrig haft så många förkylningar i hela mitt liv som jag haft denna säsong. Hoppas på att denna är slutspört. Jag brukar dock ha en på vårkanten och en på försommaren, men dom vet jag om.

Inez är däckad av sin feber, och hostar jättemycket.

Uffe kämpar på å går till jobbet ändå.

Soffhäng å pippi (både i famnen å på film) är det vi sysslat med idag, jag å Inez.

Bada, hela dagen lång.

Idag efter skolans slut, åkte jag direkt och hämtade killarna. Inez va ledig idag.

Sen åkte vi å hämtade Annie & Håkan. Packade in oss i bilen å for till Hemse.

Vi plaskade hela eftermiddagen. Inez va helt galen, likaså Håkan. Dom vart inte precis rädda av att komma under vattenytan. Haha... Coola ungar!

Adam å Elias studsade runt å plaskade dom me.

Vi avslutade med medhavd mellis, som vi fikade.

En supereftermiddag som resulterade i att nästan alla barnen i bilen somnade på vägen hem. =)

Annie, detta gör vi snart om! =)

En ledsen Elias idag.

Usch... tycker så synd om min lille sork! =(

Värdena idag visade en siffra på 5. Han vet vad som gäller när det är under 10.

Idag vart han dock väldigt väldigt ledsen. Han grät länge och sa att han hellre ville dö, än att ha detta. Han vill inte ha dropp, det är hans största fasa.

Doktorn skulle prata med specialisten imorgon och återkomma. Ev byter man nu behandlingsform till cortison.

Det tär på psyket att behöva åka in till sjukhuset varje vecka, sticka sej å vänta på den där siffran. Jag tycker det är jättejobbigt. Kan inte ens tänka mej hur jobbigt det måste vara för min guldklimp.

Idag kunde jag knappt trösta honom, utan fick "lura" honom med att vi kunde baka. Jag vet att han älskar det. Han och Adam fick själva välja bland recepten och gjorde allt helt själva.

Mina duktiga killar!

Kan ju tillägga att dom vart underbart goda...

...och många! =)

Adam försöker åxå trösta en ledsen Elias. Mina fina killar!

Ny ridhjälm.

Jag skulle vilja köpa en ny ridhjälm, men kan inte bestämma mej. Det är två stycken jag fastnat för. Den ena (den till vänster) är en Charles Owen. Samma märke som jag har idag och som jag haft sedan jag va typ 14. Den andra är en Back on Track EQ2. Det är den till höger. Den är väldigt säker. Mycket säkrare än vanliga hjälmar, då vanliga hjälmar testas och görs för fall rakt uppifrån. Medan denna även klarar slag från sidan, vilket ju faktiskt är det vanliga vid ett fall. Den är framställd av bla KTH & KI. Den är egentligen given med sin säkerhet och sina smarta funktioner (man kan tex tvätta innerfodret, vilket man inte kan på typ någon annan hjälm), men den kostar 2840:-, medan CH hjälmen kostar lite mindre om man beställer den från England. Även CH är en dyr hjälm, men ack så snygg och skön!

Charles Owen VS Back on Track EQ2 .

Vad tycker ni? Hur hade ni valt? Man kanske ska önska sej i födelsedagspressilent?

Pulkabus å sjukhus

Inez fick vara hemma idag. Hon sov väldigt dåligt inatt och grät mestadels av natten.

Efter frukosten va hon lika glá som vanligt. Så efter hästutsläpp och stallgöra tog vi en sväng med pulkan. Hon va helt salig å lös av lycka i ögonen. =)

Idag invigde vi värmebaljan till hästarna. Ska bli Sååå skönt att slippa hacka is. Har inte brytt mej tidigare denna vinter, eftersom den art så mild, och jag fått hacka is bara några ggr. Men nu kände jag att jag fått nog. ;) Underbart!

Imorn blir det lasarettet igen. Nytt blodprov och nya tummar. Sist hade Elias värden gått upp med 2. Från 17, till 19. Fortfarande väldigt väldigt lågt, men han hade inga symptom. Nu har han fullt med blåmärken överallt igen och jag tror på en siffra under 10. Hoppas den ligger på över, då brukar han få slippa droppet. Jag hade tänkt att bjuda Inez kompisar på kalas, men man vet ju aldrig när man hamnar på sjukan. Bästa är egentligen att göra det precis efter att han fått dropp.

Ni kan väl hålla era tummar för Elias imorgon.

Nu på kvällen körde ungarna runt i sina pulkor här utanför. =) Det är lite kul med snö, för barnens skull. Men det är precis alldeles så det räcker x-akt just nu. Bara jag slipper skotta, och hålla på. Sen blir jag glad om det kan ligga som det gör just nu, runt 0:an eller över. Blir det bara en endaste liten minusgrad känns det genast mycket värre i min varmblodiga kropp!

Världens finaste Elias!

Adam springer runt med Inez, som tjuter av lycka. =)

Lillfisen. =)

Mysig helg.

Helgen har vart myspysig. Vi har egentligen inte gjort så jättemycket, men det har vart en bra kombo med lite av allt.

I fredags efter dagis och skola åkte jag och barnen in till stan, trots att Uffe tagit halvdag (tänkte att han kunde få vara själv lite) och matade fåglarna i almedalen. Ughh... jag e allt modig å gör allt för mina barn! Är ju som ni kanske vet livrädd för fåglar, men som sagt, vad gör man inte för sina barn.

Hade samlat ihop veckans bröd och vi matade svan, änder och fiskmåsar. Jag hade luvan på för säkerhets skull... Haha....

Sen va vi inne en sväng på bibblan och lånade Pippi (såklart) och killarna lånade lite fotboll och gitarr böcker. Sen tog vi givetvis en fika.

Igår var vi på Julgransplundring i grannsocknen. Det har blivit en tradition sedan vi flyttade hit. Barnen tycker det är roligt och det är kul att träffa grannar.

Jultomten kom och lämnade godispåsar till alla barnen. Inez va lycklig och pratade om tomten hela kvällen. Adam vann choklad på en av alla 28 lotter vi köpt. Snacka om att vi inte har tur i spel. Haha....

Jag & Inez e grymma på att dansa. Vi brukar ju skaka loss här hemma ganska ofta. ;)

Mumma! Tomten va snäll som gav alla barnen en godispåse.

Idag har vi vart hemma hos världens bästa Annica & Viktor. Egentligen skulle papporna leka krig i skogen (paintball) men eftersom vi fått bajssnö, så vart det inställt.

Så det vart en långfika/middag hemma hos dem. Lite meck, eftersom Adam hade träning inne i stan, men allt går ju att lösa.

Nu ikväll kom Sandra förbi å drack kaffe, hon gick precis hem.

Uffe ska hjälpa henne och Jesper att rita deras renoveringsplaner i datorn.

Inez verkar ha fått feber nu på kvällen, så vi får se hur det blir imorgon. Lillskruttan=(. Tycker hon kan få va frisk nu. Hon har faktiskt vart förkyld hur länge som helst och vi ska faktiskt åka å bada med Annie & Håkan på Onsdag. Så de så!

Småsyskon som blivit stora.

Ibland känner man sej gammal. Ok, jag ÄR inte gammal! ;)

Jag fyller iof 31 i år, men det är ju ingen ålder, säjs det.

Jag har dock börjat känna mej lite äldre, just förra året. Känns som att jag inte är lika speedad, har ont lite här å var å gick ju faktiskt upp hela 8 kg runt jul. Det är inte en vanlig syn. Nu har jag iof gått ner 6 kg igen, så det är ingen panik. Men när ens småsyskon eller barn börjar bli stora, då kan man lätt börja känna sej lite skrynklig. =)

Mellan mej och min lillasyster skiljer det 7 år, och mellan min lillebror och mej ytterligare 7 (alltså 14). När syster yster jobbar som biomedicinskanalytiker (komiskt nog gör hon medicinerna som Elias behöver till sin blodsjukdom) och lillebrorsan börjat gymnasiet å kan laga middagar känns det genast som att jag visst e ganska så gammal! =P

Min lillasyster, jag å min lillebror (som åxå e lik Jimi Hendrix (=orättvist)) Inez, Elias (fråga mej inte va han gjort med håret) & Adam. Se! Snart har Adam åxå växt om mej! Jag är ändå hela 177 cm!

Mamma pappa barn.

Jag har länge tänkt att jag skulle scanna in en bild på Uffe som liten, för att ni ska få se hur lika dom är, Inez och han.

Scannade in en bild på mej å min pappa åxå.

Uffe puffe. =) Vet inte exakta åldern här, men tröjan har vi kvar, och den kan Inez ha, så dom bör vara jämngamla här.

Jag och min pappa (ser ut som Jimi H) på min 2 års dag. =)

Inez och "PappiMorfar" 2 veckor innan hennes 2 års dag.

Plötsligt händer det!

Trodde aldrig aldrig aldrig att Inez skulle sluta med napp såhär "tidigt". Hon har haft den med sej jämt och alltid i munnen.

Under jullovet "bojkattade" jag att lyssna på henne, eftersom det är totalt omöjligt att höra vad hon säjer med napp i munnen, så varje gång hon skulle prata tog hon ut den.

När jultomten kom frågade han om han kunde få nappen, och det fick han, men vi föll ganska snabbt för krokodiltårarna.

Men en dag så va den bara "borta", och hon köpte det faktiskt.

Visst har hon tjatat och gråtit, men jag har bara börjat prata om något annat, och hon har hakat på i babblet.

Numera skulle jag nästan nästan säjja att hon är nappfri" =)

Hon har även börjat "sitta toalett", och det är ju åxå rätt så stort. Våran lilla tjej börjar bli stoooor. =)

Nyårsafton 2011

Igår var vi bjudna på galej hos bästa Maria & Fredrik.

Det var som vanligt urtrevligt och det bjöds på supergott!

Till förrätt vart det toast med lax, kräftor, rom och citron.

Huvudrätten bestog av en underbar lammstek med potatisgratäng.

Till efterrätt blev det hela 4 (!!!) st på tallriken! =) Aj lajk!

Jag var dock tvungen att åka hem till hästarna vis tolvslaget, eftersom dom är livrädda för raketer.

Det hade kunnat gå bra om det inte vore för att våra närmaste grannar, också dem äldsta på gatan (närmare 90) absolut måste smälla raketer.

Hade det inte vart för dem, hade det gått så mycket bättre. Då hade det gått med lite musik i radion och fördragna fönster.

Men iår var det tom lite x-tra höga raketer så radion inne i stallet räckte inte, utan jag fick sätta på radion i bilen å öppna dörren så att det var muysik utanför åxå. Både Thrust och Skotti stog i varsitt hörn å hyperventilerade. Thrust e snäppet räddare å for runt i boxen. Men dom skrämmer väl upp varann åxå.

När allt var klart åkte jag tillbaka till grannsocknen och till galajet. =)

Vi åkte hem runt tretiden igen, hela familjen.

Min fina lilla prinsessa älskade sin klänning med blomman på.

Världens finaste! Är glad att jag har dej vid min sida!

Barnbordet. Dom fick lika god mat som vi vuxna.

Trevligt sällskap en trevlig kväll!

En underbar dukning med massa fina detaljer!

Efterrätt(erna).

Mina fina! Love!

Fredirik e grym på att sjunga, Uffe e grym på gitarr, så det vart lite underhållning såklart. Senare satt även Monika vid pianot och klingade.

Halv tolv var jag hemma i stallet, tog in mina små hjärtan och gav dom middag. Här firade jag in det nya året med mina livrädda hästar, radion och en chokladkaka.

Jag åkte tillbaka när hästarna hade lugnat ner sig och rakerterna hos folket var slut.

Barnen somnade till slut allihop.

Å så var det året som inte finns.

Ja, nu är det 2012. Året som inte finns i mayakalendern. Året då jorden går under. Vi får väl se om vi firar nyår nästa nyårsafton åxå.

Året som gott har vart väldigt innehållsrikt.

Det har varit ett år som faktisk är skönt att bli av med. 2012 kan bara bli bättre! =)

Jag försöker ändå se det bästa ur året som gott och inser att det är mycket roligt som hänt åxå!

Började året med att få träffa fina Malin och hennes familj. Var även förbi fina Linda när jag ändå var i krokarna, vilket jag idag är glad över, eftersom hon tidigt på våren lämnar denna jord, förlorad av cancermonstert.

Vintern var lååååång och kall, en vinter som vi sent kommer att glömma. Glad är jag att vi hann installera jordvärme precis innan. Vi hade både varmt och lägre elkostnad. Dock hade jag velat ha en snöslunga. Men allt var slutsålt.

Jag och Uffe får gå på bal, med fina Åsa, och fira hennes examen.

Jag åker till Felen med mina tjejor och har en tjejhelg. Det var både mysigt och kul.

Det måste vi bara göra om!

Jag får en syateljé som heter duga. År toknöjd med den och älskar att sitta där inne och sy.

Inez tar sina första steg detta år och gör även dagispremiär i slutat på sommaren.

Det går toppen och hon älskar sitt dagis med alla hennes kompisar. I december gör hon luciatågspremiär, vilket hon tyckte va kul. Hon hinner även fylla 2 år. Gud så fort det går!

Easy & Peps, flyttar till "Bonde-Johanna" efter flera år på våran gård. Delade känslor, både sorgligt och skönt att slippa rymningar.

Skotti, vår nya stjärna flyttar hem till gården. Han och Thrust är numera bästisar.

2011 är åxå året då vi lämnar ön HELA familjen för allra första gången. Konstig känsla att lämna hästar och gård, men det var kul.

I oktober får vi två små kattungar, som idag gör mig galen. =) Dom är ÖVERALLT! ;)

Elias får sin blodsjukdom ITP. Vi vet ännu inte slutet på historian. Det läskiga är att han inte får slå i sitt huvud. Det är min stora skräck. Han kan då få en hjärnblödning som kan innebära allt från ingenting till förlamning, och till och med döden. Det vill jag inte ens tänka på.

Sist men absolut inte minst, utan nästa störst i år är vårt husbygge. Det är långt ifrån klart, men jag älskar golvvärmen, köket å toan! Duschen e min bästa vän å jag har en DISKMASKIN!!!

Jag kan numera laga mat och baka (som jag älskar) utan att får ont i ryggen.

Men kan absolut svära på att jag aldrig någonsin kommer att göra om det! Kommer ALDRIG mer bo i ett bygge. Inte med tre barn iaf. Never ever!