Elias fick ju dropp igår. Dagen efter brukar han må ganska så dåligt. Sist "dagen efter" var på självaste julafton. Och jag vet att Elias mådde sämre än han ville erkänna. Han ville så gärna vara hemma. Jag vet också att han slutar borsta tänderna när det börjat blöda i munnen, för att det då betyder att han måste få dropp, och han vill inte. På kvällen i förrgår blödde han i 2 timmar efter en helt vanligt tandborstning (av mej).
Det vi vet, är att Elias svarar på sin behandling, även om det snabbt sjunker igen. Mellan 1-2 veckor tar det innan kroppen gjort sej av med alla trombocyter igen.
Idag, en dag efter drippelidropp, så vet jag att han har iaf 100, så vi vågade oss ut i pulkabacken, trots att vi är sjuka hela bunten.
Tog med oss bullar, kakor och varm choklad.
Vi bestämde oss för att lämna alla sjukdomar hemma på hatthyllan, laddade med alvedon, och åkte. Vi hade det superkul, å barnen tjöt i backen. Inez mest sagda ord var "e gå till" (=en gång till).
När vi kom hem hade huvudvärken på Elias börjat komma tillbaka, och mina öron gjorde ont igen. Men det va klart värt det! Kolla in dom glada ansiktena på bilderna! =) Mamma hjärtat blir glad av lyckliga ögon!
Elias hade nog roligast av oss alla. Han har längtat efter att få åka. Men med trombocytvärden på lägre än 5 har det inte ens vart på tanken. 
Adam hade åxå kul. Han slirade omkring med sin snowracer som Inez ville ha. Tror jag får köpa två nya till killarna, så kan Inez få den vi har. (Elias har gått sönder). Hon vart galen när hon inte fick åka den med ratt. 
Inez var envis som en liten åsna, å skulle upp själv. Det gick si så där. ;)
Lite syskonkärlek i backen. Jag missade såklart pussen, men det va en puss han fick. 
Elias gör en ängel, fast på mage.
Inez vill åka dubbelpulka med Elias. Jag åkte åxå. Det är ju superkul! En sån här lång sak måste alla ha. 
Upp å ner, fram å tillbax, hit å dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar