Vända tillbax...

Att vända tillbax dygnet efter 5 nätter, var lättare sagt än gjort.

Jag har sovit bort hela min lediga helg. Jippi! Vet att det va sol idag och att jag tänkte tanken, ut å rida, men jag måste ha somnat om....

Jag behöver tips på hur jag vänder tillbax dygnet.

Det verkade inte funka med att sova bara lite morgonen jag gick av, för jag kunde bara inte gå upp. Det slutade med att jag låg vaken till halv 5 inatt, vilket resulterade i att jag sov bort hela denna dagen åxå.... Hur gör man? Ska jag strunta i att lägga mej alls när jag går av? Men då blir jag en trafikfara.... Hoppas på tips från er!

Imorn jobbar jag dag. Det är en dag på ett treveckorsshema. Sen är jag ledig tills på lördan. Det känns skönt.

Jag har fått jobb som kontorsråtta, fast på obekväm arbetstid.

Svarar i telefon (jour) och gör pappersjobb.

Det är bara 60%. Tanken är att jag ska köra Hand by MiMA dom andra %:en

Underbar helg, nattuggleri och grattis dubbelt upp!

Ojoj... tiden rusar iväg.

Jag jobbar natt hela veckan och är därför lite off. I vanliga fall brukar tre nattpass va rätt lagom. Min start på nya jobbet blev rätt tuff. började med ett 13 timmars pass, och håller på i 5 nätter.

Tur att man e van från Securitas med 12 timmars pass.

Resten av veckan e det bara 9 timmar, så det är rätt ok ändå!

I helgen som var, var jag och Annie i Stockholm, för att gå på Symässan!

En mässa som jag velat på på ett tag. Men det har vart hinder hela tiden!

Vi lyxade till det med hotell, och med allt vad det innebär!

Tack mamma för sponsringen! Jag kände mej som en ny människa, trots att vi bara var borta i lite mer än ett dygn. På söndagen var vi i Barkaby och gick på bla Ikea och outletn. Tänk att jag bara vart där en gång tidigare, trots att jag är från Stockholm!

Kolla utsikten! Bästa Anna hade fixat ett rum på 10:e våningen! Inget man e van vid om man bor i hus.

Annie kollar in sina nya grejer!

Mina tår...

Igår fyllde Adam 10 år! Helt galet ju! Jag har vart mamma i 10 ÅR!!! Fattar inte vart tiden tar vägen! Jag vet, att jag skriver så varje år, men det är ju sjukt!!!

Vi började med att sjunga på morgonen. Han fick gå å lägga sej igen, eftersom han "råkade" komma upp när jag höll på med tårtan.

Sen vart det tårta till barnen till frukost. Själv hade jag ätit två semlor på jobbet på natten, så jag va inte ett dugg sugen.

Han fick några paket, dom andra fick han öppna på kvällen när vi fikade med ytterligare en tårta. I år ville han ha en godistårta. Passar utmärkt till två killar som har godisförbud. Haha.....

Paket på "sängen". Båda killarna sov i soffan denna natten.

Godistårta.... Lite för söt för min smak.

Vi sjunger...

Ja, och idag. Ingen har väl missat att vi fått en ny lite prinsessa. Underbart kul!

Jag har alltid gillat Victoria. Kan bero på att hon och jag var väldigt lika som barn.

Folk brukade vända sig om på gatan och titta. Och i skolan kallade dom mej för Victoria.

Jag tycker det är kul för deras skull att dom äntligen får en liten knodd.

Imorgon får vi veta vad hon ska heta. Vad tror ni? Jag tror på en Alice.

Varför? Jo, för det första, är det ett moderna namn som funkar idag, för det andra finns det redan i släkten. Victoria heter ju det dessutom. Så jag tror på en Alice. Hade det vart en liten gosse, så tror jag det hade blivit en Oskar.

Grattis Vickan och Daniel från mej!!!

Benmärgsprov och feber...

I tisdags var det sjukhus inläggning för Elias. Denna ggn va det fullt på hela barnavdelningen så vi fick ligga i dagrummet. Delade rum med en annan liten pojke. Men det vart inte mycket sömn, eftersom han hade någon maskin som hjälpte honom att andas. Den lät ganska mycket.

Vi gick upp halv sju. Kl åtta var Elias på Operation, och tio över var han sövd.

Tycker det är läskigt när barn sövs!

Elias har blivit sövd en gång när han var ett (rör i öronen) den gången började jag gråta.

Provtagningen gick bra, och Elias har fått prova en ny medicin. Hans värden idag var på 51. =) Så det verkar funka. Nu håller vi bara tummarna att det ska stanna åxå. Den andra medicinen funkade ju jättebra, men värdena var bra i ca en vecka.

Själv fick jag feber i onsdags natt. Låg däckad hela torsdagen.

Igen! Det är galet hur sjuka vi vart denna höst/vinter!! Börjar nästan tro på onda ögat här...

Imorn blir det roligheter. Känns skönt att få släppa alla tråkigheter ett dygn å bara va! =) Vill ni veta dav, ja, då får ni kika in om någon dag. =)

I en egen bubbla.

När man föder barn brukar man hamna i någon slags bubbla.

Jag tror att det är någon slags blandad bubbla. Kroppen är i någon slags chock, jag menar det är ju ändå en stor grej för kroppen att göra. Samtidigt som man har någon helt ny som man inte känner eller vet något om. Man kan vara både överlycklig, deppig, ledsen å alldeles livrädd på samma gång.

Just nu befinner jag mej i en bubbla. Jag insåg det idag. ALLT jag gör handlar om Elias sjukdom. Tänker liksom i sjukdomsbanan hela tiden.

Men det är konstigt, för samtidigt som jag är lycklig, är jag deppig, ledsen å alldeles livrädd på samma gång. Jag är lycklig för att det inte är värre, och för att han inte har ont. Jag är lycklig för att vi bor i Sverige, och får hjälp.

Jag är deppig för att jag känner att jag inte hinner med. Inga läxor, gympakläder och allt annat som bara ska rulla på. Det har jag lagt på en hylla långt långt upp, som jag inte ens når med en stege. Gegga i huvudet!

Jag är ledsen för att vi inte har det färdigt här hemma. Skulle vara bra för Elias med en såndär säng som man kunde vinkla med högläge när han blöder, eller bara en vanlig säng som står på golvet. Tyvärr finns inte plats för det.

Jag är livrädd att han ska ramla och slå sitt huvud! Speciellt nu när det är is och halt ute! Tänk om han gör det. Tänk om han får en hjärnblödning. Det är min stora skräck.

Imorse kom Adam nerrusande medan jag gjorde frukost.

Hans ögon lös bara av stor skräck. Han såg faktiskt livrädd ut.. Jag såg direkt, innan han ens hann säga nåt, att nåt va konstigt.

"Elias blöder mamma, han blöder jättemycket".

Som tur var hade det slutat, men inatt har han alltså blödit, och jag lovar. Det var blod precis överallt. I taket (loftsäng), på väggen, lakan, kuddar, täcke, madrass. Ja, rubbet.

Hela han va helt blodig, händer, ryggen ansiktet, håret, ja, precis allt. Vill inte lägga ut bilder på det, det ser faktiskt rätt otäckt ut. Typ som han blivit misshandlad.

Tycker så synd om alla barnen! Båda Adam och Inez stog med stora ögon och tittade på Elias medan han duschade. Inez (som för det mesta bara slår och bråkar med Elias) klappade och pussade honom.

Hur kunde just han få detta? Det är "bara" 70 barn i åldrarna 2-9 år som drabbas av den akuta varianten/ år i Sverige. Men hos ca 10-20% dvs 9-10 barn årligen, blir sjukdomen kronisk (jättejättekonstigt att så många (tror det är 5 st) som jag känner har sagt till mej att dom känner någon som har det, eftersom det inte är så många som får det menar jag).

Nä, nu ska jag skriva en "checklista" till skola och fritids. Se där, sjukdomen igen....

Tjing!

Helg på Hotell.

I fredags kom "pajmor" hem till oss. Inez sken upp som en sol! Hennes pajmor! Inte bara på skype, utan PÅ RIKTIGT! =)

Anledningen till att farmor kom ner var för att ta barnen på Hotell. Vilken lyx!

Vi är inte precis bortskämda med barnvakt, eftersom vi inte har någon på ön, än (mamma flyttar ner typ snart!) Så vad hittade vi på. Vi va så romantiska att ja, vi jobbade. Hela helgen faktiskt.

Haha... vart gladiatorerna på kvällen. Men ingen bio som vi hade tänkt.

Ibland kan det va skönt att bara va hemma åxå (så säjjer jag bara för att jag inte ska låta bitter, haha...)

Inte nudda golv?

Adam & Inez i morse.

Nu på kvällen började Elias blöda näsblod igen, men jag lyckades få stopp på det. Imorn blir det lasarettet igen (ny läkare vi ska träffa), på tis har vi tid igen, då ska han göra en narkosbedömning. På onsdag är det sövning och benmärgsprov som står på schemat. Håller tummarna att det visar bra, och att han kan börja med kortison istället. Eller rättare sagt, hoppas kortison hjälper om han får ta det. Behöver fler tummar!

En ambulans kommer lastad....

... med vadå?

-Med två barn, en fröken och tre ambulanssyrror.

Snacka om fullproppad bil!

Själv gick det inte å nå mej på min telefon. Uffe satt i möte, och gick inte heller att nås. Det slutade med att personalen ringde lasarettet och dom skickade en ambulans. Adam fick följa med som stöd. Han hade själv vart ledsen. =( Fy va det gör ont i mitt mammahjärta, att jag inte var där för dom båda! =´(

Bilden är lånad. <---

Man fick stopp på Elias störtblödning till slut och han fick åka hem.

Han värden idag var på 8. Förra tisdagen hade han rekordhögt på hela 206!

Men att det dippar så fort är verkligen inte bra för hans mjälte.

Imorgon ska vi gissa vart? Jo, lasarettet! Och jag vet inte riktigt vad som händer sen. Ska man behandla igen? Vad händer med mjälten? Ska man byta medicin? Jag blir snart tokig på ovissheten! Det är det som är jobbigast!

Skolan skötte iaf det hela jätteproffsigt idag! Jag är jättenöjd med deras insats! Elias fröken Maja följde med in, och satt med honom, precis som om hon vore hans mamma. Senare på kvällen ringde hon och frågade hur det var. Gulligt tycker jag!

Nu måste hjärnan få sova, den e slut, kaput å fenitoooo!

Go natt! Håll gärna era tummar för oss. Vi behöver många tummar!

En gång för länge sen....

Året var 2007. Jag och Uffe skulle åka till Skiathos och höll på att packa våra saker.

Vi hade lånat en resväska av min pappa, eftersom den vi hade inte räckte. Eller hur det nu var.

Hur som, så hoppade Elias in i resväskan å stängde.

Problemet var nu bara en liten sak. Jag fick inte upp väskan! Fick lite småpanik å kikade på kodlåset. Koden var rätt, men för säkerhets skull snurrade jag om så att det skulle "klicka". Eftersom det inte var min väska så "kännde" jag den inte.

Nu fick jag panik. Visste hur han låg, vart han hade huvudet och så. Sen va det bara att börja banka hål.

Han själv va ganska lugn, men sa att det va varmt. Det hade kanske gått 30 sek vid detta laget och Adam grät hysteriskt. -Jag vill inte att han ska dö, jag vill inte sova ensam, skrek han. Han var bara 5 år då.

Medan Uffe sprang efter en bultsax på nedrevåningen, stoppade jag in mitt pekfinger och klappade Elias hand. Jag hade själv panik, men försökta vara cool. Ett kort ögonblick tänkte jag att vi måste ringa 112 för att få hit verktyg, men sen insåg jag att det skulle ta för lång tid.

Nu hade det gått ca 1½ minut. Elias va genomblöt av svett.

Uffe kommer och börjar klippa. Jag pratar hela tiden med Elias och försöker få honom att hålla sej på andra sidan. Efter att Uffe klippt en bit, står jag inte ut längre. Jag vet inte vart ifrån krafterna kommer, men jag sliter sönder hela resväskan. Helt galet! Jag river upp armen, och det börjar blöda. Inget jag ens märker. Elias är ute ur resväskan och jag skakar mer än någonsin.

Det enda Elias vill just då, var att vi skulle stänga in oss i Emmas rum. Där satt vi hela bunten med stängd dörr på Emmas säng.

Läskigt värre! Den historian ville jag bara dela med mej av, kanske kan den hjälpa andra. Kanske inte. Resväskan var en sådan som måste stå när man öppnar den. Den tanken slog mej, men jag prövade inte, eftersom han skulle "åka omkring" i väskan.

Liebster blog.

Tjoho! =) Jag har fått mitt allra första award i min blogghistoria. =)

Förs och främst vill jag tacka Christin <--- för den! =)

Sen vill jag tacka alla som läser min blogg. Ni är otroligt dåliga på att kommentera (vilket gör mej lite ledsen), men jag kan ju se att det är ett gäng som kikar in här varje dag.

Vet också att översättarknappen till arabiska används flitigt.

Vad är nu allt detta, Liebster är ett tyskt ord som betyder "käraste" och denna kan endast ges till de bloggar som har mindre än 200 följare/prenumeranter.

Så om du får denna, ska följande göras:

-Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka.

-Skriva ner de fem bloggar som man vill lämna awarden till och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.

-Sen hoppas att de lämnar utmärkelsen vidare.

Mina awards går till:

Ellen och Jag <--- En cool mamma med grymt bra klädsmak, som skriver om shopping, fika och annat skoj . En blogg man blir glad av.

Linda-Mamma till Alfred <--- En skön tjej som driver två bloggar. Här skrivs det en del om renoveringar, lille Alfred och hundarna Greven & Texas.

Gotlandsliv <--- Nästan på gränsen att jag inte får nominera denna blogg. Vilken tur jag har, för det är en av mina absoluta favvisar! Här skriver Carro om livet här på ön. Om sina två små ögonstenar, inredning och mycket fina och bra tips! En blogg i världsklass!

Den Vita Drömgården <--- Från en skiss till en verklighet. Här har jag följt familjens bygga. Inte ett vanligt litet husbygge, utan ett bygga på en hel gård. Och vilken drömgård sen!

Mucklans livspussel <--- Här skriver min fina fru om sin familj och vardagspussel. Här kan jag snoka i nästan allt hon gör.

Frysta vattenrör och en tröttmössa på axlar.

Imorse vaknade jag av att Adam sa att det inte gick att spola. Att det bara kom lite vatten.

Jag visste ju hur många minusgrader det va när jag gick å la mej, så jag va inte förvånad precis. Övervåningen är ju i princip helt öppen, och där ligger rören. Vi har lagt på isolering, men som sagt, det va hela 27,7 minusgrader i Roma inatt (man säjjer inte Råma, utan Roooma. Kossor råmar. För er som inte vet).Det är den näst kallaste temperaturen som Gotland haft NÅGONSIN, sedan mätningen började.

Som tur var hjälpte det att spola lite i kranarna (det va bara kallvattnet), och vattnet kom igång efter ett tag.

Efterfrukost så hade vi bestämt oss för att ta hästarna å åka pulka bakom. Det va sol, och alla ville me, vilket inte händer varje dag precis.

Men tyvärr vart det inte så, eftersom jag inte fick på broddarna. Min renstapp som man gör rent hålen med va bara putsväck. Jag blev förbannad å släppte ut hästarna igen. Lyckades få på tre broddar på en timme, sen gav jag upp.

Det vart en tur till skogen för att hämta mitt spö som jag tappade där för ett bra tag sen. Då hade jag fullt upp med att hålla reda på två hästar, så jag orkade inta sitta av för att hämta spöt.

Inez fick följa med på promenad. Efter ett tag kom Uffe springandes med en snowracer.

Han ville tydligen bestiga mount Fole.

Inez ville inte åka, hon blev bara sur på pappa som snodde hennes åk.

Undrar vem som har roligast? =)

Inez får ett 2 års utbrott. Vill ha pulkan och kör "ålen".

Påväg hem ville hon INTE ha pulkan, utan pappas axlar. Det är tur att man e flexibel. ;)

Till slut, så somnade hon. Vi va typ 500 m från huset, så det va inte precis en långpromenad.

Haha...kanske därför hon va så sur.

Efter att hon sovit middag blir hon samma gamla vanliga glada Inez igen. Här busar hon med Adam. Fotot är taget av Elias.

Finns det bara dåliga kläder?

Eller är det så att det visst finns dåliga väder?

Jag vet inte. Jag är (som ni säker inte missat) inte ett stort fan av snö inte.

Jag skulle faktiskt kunna lägga handen på hjärtat och säga att jag tom hatar snö.

Varför vill man frysa, varför vill man skotta, varför vill man ha mörker, varför vill man ha dyrare elräkning, varför vill man skrapa rutan på bilen, varför vill man att det ska ta längre tid att klä på sej???? Det är en stor gåta för mej att folk faktiskt gillad detta. Men det är tur att vi alla är olika.

Jag är ju inte den som klagar på värmeböljor precis. Älskar när det är runt 30 å man smälter. Hellre smälta, än att gå om kring som en vandrande pinne.

En sak är jag iaf glad för, det är min overall som jag köpte i höstas. Den är jääääkligt varm!

Det är en stalloverall, som man kan ha när man rider. Inte alls snygg, men vad gör det? Min hästar älskar mej ändå, tror jag. ;) Den är jätteskön och dessutom är den lite för stor, så luften inne värmer riktigt gott.

Den och mina rosa sorel, räddar mej i stallet. Det enda jag fryser om är näsan.

Såhär ser den ur, fast på mej e den gigantisk, eftersom jag alltid är tvungen att välja lite större storlekar pga min längd.

Ett av mina tre par Sorel. Kommer alltid att ha ett par sorel, så länge jag lever! Domhär kan göra vattentäta skor i kyliga förhållanden. Dom ska klara -40. Hoppas hoppas hoppas, jag slipper uppleva ett sådant helvete.

Ikväll när jag tog in hästarna såg skotti ut som en snögubbe, ordagrant. Han va heeeelt vit. Tom huvudet och i öronen. Jag fik skrapa bort all is och torka, borsta och pilla bort med fingrarna så att det skulle smälta. Fattar inte vad han har gjort. Har aldrig sett en häst se ut så. Och det har ju vart värre väder än såhär menar ja.

Hur som så står dom inne å mumsar på några x-tra kilo hö just nu.

Nu nattar jag mej själv, men först, ett tropiskt regn i mitt ufo. <---

Ordbok á la Inez

Inez pratar på ganska mycket. Hon är rätt lik mej å kan inte knipa käft. ;)

Bla bla bla bla.... Mina öron!

Det finns mycket hon säger som inte så många förstår, här kommer nåra av dom orden.

Pappen: Papper (får panik av kladd)

Appanani: Nappen

Ejite kommen= Lilla gumman

Piiidi= Färdig

Biba= Blöja (Själv sa jag beba, och killarna sa åxå biba)

Smaka kappi= Smaka kaffe (hon älskar kaffe).

Skotti= Alla hästar i hela värden, även Thrust

Och sist min absoluta favvo!

Tuttan= Susanne. ;) Säjjer man själv Tuttan, svarar hon, nej, inte Tuttan, Tuttan. Hahaha....

Skruttunge!