tisdag 14 februari 2012

I en egen bubbla.

När man föder barn brukar man hamna i någon slags bubbla.
Jag tror att det är någon slags blandad bubbla. Kroppen är i någon slags chock, jag menar det är ju ändå en stor grej för kroppen att göra. Samtidigt som man har någon helt ny som man inte känner eller vet något om. Man kan vara både överlycklig, deppig, ledsen å alldeles livrädd på samma gång.
Just nu befinner jag mej i en bubbla. Jag insåg det idag. ALLT jag gör handlar om Elias sjukdom. Tänker liksom i sjukdomsbanan hela tiden.
Men det är konstigt, för samtidigt som jag är lycklig, är jag deppig, ledsen å alldeles livrädd på samma gång. Jag är lycklig för att det inte är värre, och för att han inte har ont. Jag är lycklig för att vi bor i Sverige, och får hjälp.
Jag är deppig för att jag känner att jag inte hinner med. Inga läxor, gympakläder och allt annat som bara ska rulla på. Det har jag lagt på en hylla långt långt upp, som jag inte ens når med en stege. Gegga i huvudet!
Jag är ledsen för att vi inte har det färdigt här hemma. Skulle vara bra för Elias med en såndär säng som man kunde vinkla med högläge när han blöder, eller bara en vanlig säng som står på golvet. Tyvärr finns inte plats för det.
Jag är livrädd att han ska ramla och slå sitt huvud! Speciellt nu när det är is och halt ute! Tänk om han gör det. Tänk om han får en hjärnblödning. Det är min stora skräck.

Imorse kom Adam nerrusande medan jag gjorde frukost.
Hans ögon lös bara av stor skräck. Han såg faktiskt livrädd ut.. Jag såg direkt, innan han ens hann säga nåt, att nåt va konstigt.
"Elias blöder mamma, han blöder jättemycket".
Som tur var hade det slutat, men inatt har han alltså blödit, och jag lovar. Det var blod precis överallt. I taket (loftsäng), på väggen, lakan, kuddar, täcke, madrass. Ja, rubbet.
Hela han va helt blodig, händer, ryggen ansiktet, håret, ja, precis allt. Vill inte lägga ut bilder på det, det ser faktiskt rätt otäckt ut. Typ som han blivit misshandlad.
Tycker så synd om alla barnen! Båda Adam och Inez stog med stora ögon och tittade på Elias medan han duschade. Inez (som för det mesta bara slår och bråkar med Elias) klappade och pussade honom.

Hur kunde just han få detta? Det är "bara" 70 barn i åldrarna 2-9 år som drabbas av den akuta varianten/ år i Sverige. Men hos ca 10-20% dvs 9-10 barn årligen, blir sjukdomen kronisk (jättejättekonstigt att så många (tror det är 5 st) som jag känner har sagt till mej att dom känner någon som har det, eftersom det inte är så många som får det menar jag).

Nä, nu ska jag skriva en "checklista" till skola och fritids. Se där, sjukdomen igen....
Tjing!

6 kommentarer:

  1. Stackars alla ni. Så fruktansvärt för både Adam o Elias med allt blod!

    Hoppas nu att kortison-behandlingen hjälper.

    Läxläsningen kommer att ordna sej med när jag kommer.

    Säger som Elias: "Jag hatar alla sjukdomar!"

    Vilken gräslig början på "Alla Hjärtans Dag"!

    Skickar hjärtan till alla i familjen!
    <3

    SvaraRadera
  2. inte ett öga torrt
    /ina

    SvaraRadera
  3. Håller mina tummar för Elias, att allt går bra med onsdagens benmärgsprov.
    Det har dom inte velat göra på Hannah än, vi får väl se efter nästa besök vad som händer.
    Går Elias hos någon specialist eller går han på barnmottagningen?
    Kram på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Tack, det har gått bra idag.
      Jobbigt för mammahjärtat, men jag tror det är ok.
      Du får jättegärna maila mig!
      maria.ekhult@gmail.com

      Kram!

      Radera
  4. Men ÅH rara du, jag lider verkligen med er!Börjar han bara att blöda tror inte jag hänger med riktigt här...=//
    Sänder många varma tankar till er!!Puss

    SvaraRadera
  5. Hej. Vad spännande, såg att du hade lagt en kommentar på min blogg ang foderbord. Vad kul att någon utifrån har hittat bloggen. Nu måste jag genast kika in på din blogg... kram Carran
    www.nogg.se/hobbybonden

    SvaraRadera