En gång för länge sen....

Året var 2007. Jag och Uffe skulle åka till Skiathos och höll på att packa våra saker.

Vi hade lånat en resväska av min pappa, eftersom den vi hade inte räckte. Eller hur det nu var.

Hur som, så hoppade Elias in i resväskan å stängde.

Problemet var nu bara en liten sak. Jag fick inte upp väskan! Fick lite småpanik å kikade på kodlåset. Koden var rätt, men för säkerhets skull snurrade jag om så att det skulle "klicka". Eftersom det inte var min väska så "kännde" jag den inte.

Nu fick jag panik. Visste hur han låg, vart han hade huvudet och så. Sen va det bara att börja banka hål.

Han själv va ganska lugn, men sa att det va varmt. Det hade kanske gått 30 sek vid detta laget och Adam grät hysteriskt. -Jag vill inte att han ska dö, jag vill inte sova ensam, skrek han. Han var bara 5 år då.

Medan Uffe sprang efter en bultsax på nedrevåningen, stoppade jag in mitt pekfinger och klappade Elias hand. Jag hade själv panik, men försökta vara cool. Ett kort ögonblick tänkte jag att vi måste ringa 112 för att få hit verktyg, men sen insåg jag att det skulle ta för lång tid.

Nu hade det gått ca 1½ minut. Elias va genomblöt av svett.

Uffe kommer och börjar klippa. Jag pratar hela tiden med Elias och försöker få honom att hålla sej på andra sidan. Efter att Uffe klippt en bit, står jag inte ut längre. Jag vet inte vart ifrån krafterna kommer, men jag sliter sönder hela resväskan. Helt galet! Jag river upp armen, och det börjar blöda. Inget jag ens märker. Elias är ute ur resväskan och jag skakar mer än någonsin.

Det enda Elias vill just då, var att vi skulle stänga in oss i Emmas rum. Där satt vi hela bunten med stängd dörr på Emmas säng.

Läskigt värre! Den historian ville jag bara dela med mej av, kanske kan den hjälpa andra. Kanske inte. Resväskan var en sådan som måste stå när man öppnar den. Den tanken slog mej, men jag prövade inte, eftersom han skulle "åka omkring" i väskan.