Han va toknervös innan vi åkte, å frågade flera ggr om han såg larvig ut.
På träningen körde dom uppvärmning med stafettpinnen. Massor med olika moment fast i stafett. Det var första ggn jag va på en friidrotts arena sedan jag slutade träna & tävla själv.
Jag va med i usm 1996 (oj va det lät 90!) Min sista tävling var dm (sthlm) och jag fick faktiskt en silver medalj i kula där. Allstå, näst bäst i Stockholm 1996 i kula. =)
Hur som så körde dom lite höjd & längd. När dom sen skulle avsluta träningen med ett varv runt Arenan, börjar Adam tokspringa. Aaa... typ som man gör när man springer 100, inte 400. Tränaren, som är nästan längst bak i den stora klungan ropar, "tänk på att ni ska orka hela varvet".
Ingen trodde att han skulle orka. Inte ja heller. Men, han kuta å kuta å kuta! Gissa vem som kom först, med ganska så stor marginal? =) Min lilla Adam. Mammas snabba kille! Han va rätt stolt, mest över att han faktiskt va snabbare än tom 4:orna! =)
Elias ville inte vara med tyvärr. =( Dock va vi i sandgropen bara han å ja, å gissa! Han hoppar långt! Riktigt långt (längre än 4:orna!)! Bra gener jag fört över på dom! Nu hoppas jag bara att Adam tycker det är kul, å att Elias blir suktad att börja. Skulle va så kul å åka på tävlingar å se dem. =)
Tog med mej kameran, men givetvis glömde jag att fota, eftersom ja va helt inne i det dom höll på med.
Kul! Jag som älskar friidrott! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar