Akuten idag igen, fast med barn no 3.

Idag var det Inez tur att göra premiär på akuten. Det sjuka är, som vanligt såna här tillfällen, att jag så sent som igår, sa att Inez inte vart på sjukhuset en enda gång ännu. Adam å Elias hade både åkt ambulans och vart på akuten minst 10 ggr när dom var lika gamla som hon. Men dom hade också astma.

Hur som, så släppte vi ihop alla hästarna idag (inlägg om det kommer senare). Och mitt upp i allt så stoppar Inez i sej något. Jag tror först att det är massa hästhår, eftersom det ligger lite tussar här å var iom att dom byter päls just nu. Men när det började komma blod i hennes kvälvningar, måste ja erkänna att ja vart lite rädd. Så jag gick in för att ge henne vatten och knäckebröd. Tänkte att om något sitter i vägen så åker det med. Men hon fortsatte att få kvälvningar och lite blödning i slemmet som kom upp. Sen vart hon prickig på hakan. Hela tiden hade hon inga problem med andningen , så jag var ändå lugn. Sandra var här, å hon höll Inez medan jag ringde 1177. När tjejen i andra änden ville skicka ambulans, vart jag helt plötsligt skakig å sa att jag kör in. (Man måste ju hem åxå, kan ju inte ta tunnelbanan direkt).

Så jag slänger in alla ungar i bilen, å kör ganska så mycket för fort med varningsblinkers på.

Väl inne på akuten (tuuur att vi bor ganska nära ändå). Så kikar en syrra ganska direkt på henne, och konstaterar att där är något grönt. Skönt tänkte jag! För jag var mest orolig att hon skulle ha svalt någon del av linan till hagen=inte så skönt kan ja tro.

Så hon ville att doktorn skulle ta bort det, men eftersom dom precis fått in ett trauma, så fick vi vänta en liten stund.

Efter en liten stund kommer världens mest pedagogiska läkare in. Han va verkligen superduktig. Ritade å förklarade för brorsorna. Han såg att hon svalt ett grässtrå (???) som fastnat mellan näsan och halsen i en del som jag såklart glömt bort vad den heter. Han ville inte bråka, så han lät den sitta, men imorgon bitti ska dom ringa oss och se.

När vi kom hem mumsade hon på mera knäckebröd, och nu springer hon omkring helt ovetandes om hur rädd mamma precis varit. Huu... Att man ALDRIG lär sej!? Man ska ALDRIG säjja det där man aldrig har fått, vart eller så, för då händer det!

Uffe försökte roa dom lite rädda barnen. =) Jag tycker alltid detta e lite pinsamt! Tääänk om nån kommer in! Haha...

Inez var jätte duktig, å gapade så fint! Hon grät inte ens till en början.

Nu blir det ugnaspannkaka, alldeles för sent för middagsdax.