En bild på en tid du saknar

FRIIDROTTEN! Det är den jag saknar allra allra mest! Usch va jobbigt det är ibland!

Jag har alltid vart en snabb rackare, men jag fattade aldrig va sporten hette där man sprang (trög eller vad!?) När jag va 13 så började jag iaf träna i ett lag. Tullinge-Tumba FF.

Det var ett finskt lag å jag lärde mej nästan finska på köpet. Nä, inte riktigt, men jag förstod en del. Det var lite meckigt att ta sej till träningarna eftersom mamma inte hade körkort.

Här springer jag 100 m, min försa "lilla finnkamp". Fick en guldmedalj. =)

Såhär snygg va ja! Haha.. Här fick jag en silvermedalj i 3-steg, som jag för i övrigt sög på.

Det var även den grenen som pajjade mina knän.

Jag tävlade i USM 96 och samma år i DM (silver i Kula) i Sthlm. Jag älskade sammanhållningen i laget, även fast man tävlade för sej själv! Saknar det enormt mycket!

Idag kan ja inte ens springa...=´( (Jag SKA en vacker dag!!!)

Här sen ni Michel Tornéus få medalj. Som ni ser så var vår nu hetaste heting med i mitt lag. Redan då va han grym å klassade ut många i sin årskull! Även i dom grenar han inte tävlar i nu. Sist jag såg Michel på tv (den 22/2) så vann han ju längdhoppet i Globen. Å jag erkänner att jag fällde en tår! Han e ju grym! Å ännu roligare e det ju förståss att vi kommer från samma lag från början. Han bytte senare till IFK Tumba.

Den här tiden är den jag saknar allra allra mest i mitt liv! Även om jag ofta fick åka på tävlingar runt om i Sverige själv. Mamma hade som sagt svårt iom att hon inte hade körkort och bil, och vår tränare kunde inte köra henne, för då tog hon kanske upp någon lagkamrats plats. Men jag hade önskat att någon av mina föräldrar hade vart med på SM eller DM, för för mej var det stort! DM på Gotland kanske inte e något att komma med, men i Sthlm är man ju ett gäng som slåss om medaljerna.