Jag brukar tänka att man lär sej något av allt man gör. Vare sej det är korkat eller bra.
För det mesta så lär man ju av sina misstag. Eller av det som är bra.
MEN. Jag ångrar faktiskt en grej! Å det är att jag den 4 mars 2008 skulle måla flaggstången.
Barnen hade tjatat hela dagen å jag tyckte väl att ok då. Men så hände det som inte fick hända.
Jag ångrar den dagen öht! Önskar att den inte hade funnits alls! OM, jag skulle målat flaggstången utan "stress" så hade det nog inte slutat med att jag bröt benet. Jag skyller absolut inte på barnen, om det nu låter så. Men när man är stressad pga av tex tjat, så tänker man inte helt klart.
Jag tänkte ju rädda knoppen på flaggstången, plus att jag snabbt hann tänka att den skulle slå i taket (inte ens i närheten). Så jag sträckte ut mitt ben (mitt högra dessutom). Det slutade med en ambulanstur, operation, tre dagar på lassis, två operationer till, och nästan tre år av smärta. En väldigt väldigt ond smärta! Idag såhär 1½ månad efter sista op, så måste jag säja att fotspecialisten från Huddinge sjukhus har lyckats. Jag är visst väldigt stel, men jag HAR INTE ONT! Underbar känsla! Kommer inte ens ihåg hur det va att inte ha ont! Nu är mitt mål att kunna springa igen.
Ni som känner mej vet ju att jag är en väldigt aktiv person som inte kan sitta still. Jag måste hela tiden göra något. Att jag dessutom älskar att sporta gjorde det hela inte lättare för mej. Det var helt enkelt en väldigt traumatisk situation för mej. Även om ett brutet ben kan låta löjligt.
Så jag ångrar alltså hela dagen 080304!
Jag reste flaggstången igen med grannarna 080605, dagen innan svenska flaggans dag, så att jag åtminstånde kunde flagga. Jag har aldrig någonsin vart så rätt i hela mitt liv som just då. Jag darrade verkligen som ett löv!
När den ska målas igen, så ber jag ett par brandmän komma å göra det i sin stegbil! ;) *fniss*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar